Det här är Musimon



Han är pastell till färgen och tomtetecknad. Tomte innbeär att han har vita tassar och vit haklapp. Musimon har även en blaze som inte syns så väl längre, men han har några vita fläckar på huvudet. Bilden är tagen i vintras, just nu har han sommarskrud och ni kommer märka att han ser helt annorlunda ut.

Musimon är som illrar är mest, fast lite lugnare. Han var en änglavalp, bet oss aldrig och hittade inte på SÅ mycket hyss. Hans favoritsysselsättning var då att ligga i knäet och gosa.
Sen kom brunsten och hormonerna blev nog lite för mycket för honom så han började bita oss, vilket vi åthjälpte med att ta bort hans manlighet- kulorna.

Två dagar efter midsommar 2007 skiljdes han från sin familj i Helsingborg för att flytta till oss. Bättre uppfödare kan man knappt önska sig, det märktes verkligen att de älskade sina illrar och gjorde allt för att de skulle ha det bra.

Trots att jag är illerägare så har jag fördommar mot andra illerägare, jag tror det är omöjligt att bo jättefint om man har iller, men de bevisade mig fel. När vi klev in i deras hus för första gången för att hälsa på Musimon som liten parvelvalp (då hette han Timon) så trodde vi nästan att vi hade kommit fel. Det syntes inte att de hade iller. Ett superfint hus och lådorna hade de gömt så man såg dem inte förrän man letade.

Musimons mamma heter Zina och han har tre syskon som heter (iallafall i stamtavlan) Simba, Nala och Zira.
Det var ett svårt val mellan Simba och Musimon, men nog förstår ni väl att den här lille parveln hoppade rakt in i våra hjärtan och valde att stanna där (bäbisbilder, Musimon i min sambos famn):





Nu är han världens gosigaste iller och lekfull som få. Han poppar massor (ja en iller låter pop-pop-pop när de leker).
Han hittar fortfarande inte på SÅ mycket hyss för han är lite klumpig och tar sig inte så lätt upp på ställen där han inte bör vara, Bra!