Ikväll kollade Tobbe och jag på den svenska filmen "Sju miljonärer", den var riktigt rolig faktiskt. Vi åt lite glass, jag hade hallon till min glass och lilla Musimon stack upp huvudet i soffan och undrade vad det var som luktade så gott, så när jag var klar lyfte jag upp honom så han fick smaka lite.


Mmmm smaskens för en liten iller. Men det var knappt inget kvar, för annars är inte laktos speciellt bra för illrar.

När han väl var uppe i soffan så fick han syn på min skinnväska som tydligen var väldigt intressant, så han kidnappade den, hoppade ner med den på golvet för försökte dra in den under soffan

Tog fler kort men han var så jäkla snabb så de blev inge bra alls.

Kom på Liten med att busa i leksakskorgen igen :)


Imorrn ska vi på illerträff hos Eelin som har Myran. Kl 13 ska vi mötas. Dessutom ska vi inhandla en grind att sätta nedanför trappan.
Eventuellt åker vi och hämtar tjejerna imorrn eftermiddag! Jag har bytt bort mitt pass på casinot så jag är ledig imorrn. Men har inte fått svar från Anette än om det går bra att vi kommer imorrn, annars var det bestämt att vi skulle ner på söndag.

Idag blev det kyckling med lever, mmmm vad gott!!



Lärde mig igår av en tjej som heter Sara att hanar ska äte 60-80 g kött (om de bara äter kött så är ju mängden viktig så det inte blir fel). Visade sig att mina får liteför mycket :P Så nästa gång jag styckar kyckling ska jag väga påsarna istället för att gå på ögonmått. En hona ska ha 40-60 g.

Illermatematiken slår till hos de flesta som skaffar iller. Man ska bara ha en, det är man säker på, inte fler. Sen skaffar man en kompis till sin lille stackare som förståss vill ha någon att leka med, men sen räcker det...tills de är 4...7...9? Jag har många gånger undrat hur det går till när de blir så många men nu sitter jag här själv och väntar på att mina två illrar ska bli fyra.

Ja, vi bestämde oss för att ta hand om Zina och Nala och jag har frågat om vi kan hämta dem på söndag. Jag som bara skulle ha hanar väntar nu på två tjejer. Men det kommer bli bra, enda skillnaden är att man får plocka upp i lådorna oftare...ja det är så folk säger till mig när jag frågar vad som skiljer sig från att ha två till fyra illrar.

Undrar om de kommer vilja äta kyckling eller om de ratar den totalt. Hur vet man att de får i sig lika många kycklinghjärtan var? Jag kan inte handmata dem för Liten vägrar äta när jag tittar på.

Måste köpa en grind att sätta nedanför trappan, dessa tjejerna är nämligen vana att gå i trappa och det är inte så bra att de går till nedervåningen nu när vi renoverar.

Här är iaf en bild på de små änglarna med Zina till vänster och Nala till höger.


(bilden är tagen av deras ägare, Anette.)

Zina är ju då som sagt mamma till Musimon och Nala.

Ja idag står det styckad kyckling samt kycklinghjärtan på menyn.
De får torrfoder också för jag är så rädd att det ska fattas något i kosten annars. Det torrfoder jag använder är ANF illerfoder som jag köper på Kattbiten i Karlskrona. Samt Royal Canine kitten. Anleningen till att jag blandar två torrfoder är att illrar lätt blir kräsna, så om t ex ANF skulle sluta säljas på kattbiten så kan jag ju fortfarande ge dem Royal Canin. Vill inte var med om någon matvägran :)

Ja, jag har ett stort beslut jag funderar på. Det är som så att på sistonde har jag kollat på lite valpar, jag var inne på att skaffa en kompis till åt mina pojkar och då tänkte jag skaffa en albinovalp. Kollade på bilder på tre stycken och pratade med de olika uppfödarna och som om det inte vore svårt nog att bestämam sig för en liten plutt, så fick jag besked om att Musimons uppfödare måste omplacera sina illrar.
Jag ÄLSKAR Anettes illrar, de är sååå snälla. Hon ville omplacera dem två och två och hittade ganska snabbt ett hem åt grabbarna. Sen frågade hon mig om jag inte kan ta flickorna. Det är alltså Musimons mamma och syster det handlar om.
Oj, två till? Vad innebär det att ha fyra illrar istället för två? Ja plocka upp oftare i lådorna säger de flesta. Jag vill göra det därför att jag älskar illrarna, jag vet precis vad jag får hem för illrar, jag är 99% säker på att de kommer bli bästisar med mina illrar direkt (baserat på olika saker jag pratat med Anette om) och jag skulle göra töserna och Anette & Göran en väldigt god gärning. Risken är ju annars att de måste dela på honorna och att de då hamnar i olika hem och vi vet ju alla hur många det är som köper en iller och omplacerar efter några månader för att de inte läst på ordentligt eller att det helt enkelt inte funkar. Vill jag att Zina och Nala ska flytta från hem till hem och bli olyckliga? Nej det vill jag inte.
Sen resonerar jag så med, att tiden för att skaffa en albinovalp försvinner inte för det (jag kan absolut inte ha 5 det skulle kännas för mycket) utan jag är bara 23 år och kommer ha all tid i världen att ha en albino igen om jag vill. Medans Zina och Nala lever NU och behöver någonstans att bo.
Sen lever jag ju inte själv utan har Tobias att ta hänsyn til, men jag tror faktiskt hsn börjar vilja detta, han tyckte väl egentligen det räcker med två men känner som jag när det gäller var Zina och Nala hamnar annars.

Vi har ju massor av plats och tid för dem och vi har råd att ta hand om dem med alla vad det kan innebära.
Ja det är ju ett ganska stort beslut som sagt och vi ska diskutera det lite till om en stund, just nu sitter jag ute i solen och passar på att njuta av det plötsliga högtrycket som kommit hit.

Filmade lite med digitalkameran igårkväll när de lekte, så ser alltså illerlek ut, det blir ganska hett om öronen ibland.


(min sambo skrattar åt filmen i bakgrunden ;P Han visste inte att jag filmade, hahaha.)

Ja, så satt vi och kollade på Ocean's 13 ikväll och hade såklart illrarna i tv-rummet. Jag kröp omkring med kameran för att försöka visa er när de gör de där grejerna jag ritade upp på bilderna i förra inlägget.

Ni kommer ihåg den där korgen med hundleksaker som jag sa att de älskar att gräva i, japp någon som ser något konstigt här?



Busted!!



Shit, vad de här ljusen ser goda ut!!
Här lät han bli, men senare snodde han det där zebra-randiga ljuset och bar iväg under bokhyllorna.
Detta är alltså tv-bänken där jag skrev att jag tror att de lätt skulle kunna komma upp.



Glömde visst påpeka att Tobbes fejkade foppatofflor såklart är jätteroligt med tanke på materialet.
Han gick iväg med den och tänkte dra in den under soffan, här har vi precis hejdat honom. (Ja han håller hela tofflan i munnen)



Och så skulle de förståss leka lite med varandra :)



Ooooch så har vi glashyllorna under tv-bänken som jag skrev att de klättrade på, det fick de också med i manualen ikväll.


När man tror att man har dammsugit väl så släpper man bara in en iller i rummet och vips så letar de fram alla dammråttor man "råkat" missa bakom soffor och dylikt :) Väldigt behändigt..:P

Att illersäkra kan vara svårt, har man aldrig haft iller förut så vet man kanske inte riktigt hur det fungerar. De tänker verkligen ut saker och tar sig till ställen man trodde de var tvugna att ha vingar för att ta sig.
Tänkte ta mitt vardagsrum som exempel. Det är ett helt vanligt, ganska ostädat och framförallt icke illersäkrat rum!!
Observera att våra illrar bara är här när vi själva är där och kan se vad de gör. Pga renovering så bor de resten av tiden på övervåningen som är illersäkrad :) I framtiden ska de såklart ha tillgång till hela huset, men de vågar faktiskt inte gå ner från trappan så jag har inte behövt säkra nedervåningen.

Jag har markerat med rött på alla ställen där illrarna far fram och skrivit siffror, under varje bild förklarar jag vad de olika siffrorna betyder.



1. Detta är ett skåp i akvariemöblen där pumpen och lite annat finns. På baksidan av detta skåp finns ett runt hål på kanske 6 eller 7 cm i diameter där sladdar och slangar träs in. Detta hål älskar illrarna att krypa in igenom, har löst det genom att trycka in Texas (min schäferhunds) leksaksbäver i hålet, visar bild nedan.

2. Ljuslyktan är skitrolig att klättra på och kraffsa på.

3. Detta är korgen där hundarnas leksaker normalt ligger när de inte, som nu, ligger utspridda över hela golvet. Tror detta är illrarnas favoritplats i rummet, de klättrar ner där och gräver runt och roar sig enormt!

4. Jajemen, de når upp till prydnadsakerna som står i hyllan! Än så länge har de inte försökt att dra ner dem, men vill de så kan de få tag i de yttersta.

5. Under tv-bänken sitter det två hyllor i glas där vi har tv-boxern och dvd-spelaren. Här klättrar de upp och springer mellan båda.

6. Givetvis når de sakerna på tv-bänken och jag tror att med lite övning skulle de kunna klättra upp där och sen vidare upp i bokhyllan, vilket skulle innebära total förödelse för de stackars prydnadssakerna.

7. Samma som punkt nr 5., dvd, spelaren står här.

8. Under bordet finns en hylla där vi lägger papper som vi inte vet var vi ska göra av, har även några prisrosetter där. Där vill de hela tiden klättra upp så då måste vi vara vaksamma och lyfta ner dem så vi inte får hela golvet fullt av papper.

9. Detta är Texas bädd, full med hundleksaker. Bädden i sig är jättekul att kraffsa på och leksaker är enormt roliga att bita i och försöka dra iväg och gömma ;)



10. Precis som i andra bokhyllan så når de dessa sakerna också.

11. Aaah, CD-stället! Detta är jättekul, så långt upp de når kraffsar de ut skivorna från stället och försöker dra in dessa bakom soffan och gömma dem.

12. Javisst, de klättrar upp i soffan. Liten är väldigt graciös medan Musimon får kravla sig upp.

13. Vidare från soffan kan de ta sig till ett roligare ställe, fönstret. Hade vi haft riktiga blommor här så hade de grävt ur jorden ur alla krukorna och sedan troligen vält ner den numera döda blomman på golvet. Vi har plast så de hade alltså bara vält ner allt på golvet.

14. Från soffan kan de även komma upp på soffbordet och komma åt allting som ligger där.



15. Detta är mellan sofforna och från sofforna kan de alltså ta sig hit också och riva ner allt som finns här.



För att återgå till punkt 1. så är alltså detta inuti skåpet i akvariemöbeln, och som ni ser så sitter det en bäver inkörd i hålet!!

Det gäller att försöka lära sig tänka som en iller och alltid vara ett steg före :)

Här har vi nr 2, Liten:



Ja, han heter faktiskt Liten ( i stamtavlan Cherry-Ferret's Planters Punch). Det är såhär att vi skulel bara ha en iller. Men när Musimon varit hos oss några månader så började Elaka Ulrika länka mig massa bilder på söta angoraillrar och jag hittade den här sötnosen hos tyska uppfödaren Cherry-Ferrets. Hon avlar mest, för att inte säga bara, på angoror. Dvs långhåriga illrar.
Liten är badger till färgen, vissa svenskar skulle väl kunna ge hans färg ett annat namn, men men. Han är iaf den enda med benämningen badger i stamtavlan i Sverige. Vanligtvis så har badgers ett vitt streck över pannan så att de ser ut som en grävling i teckningen, men Liten har bara några fläckar istället.
Sagt och gjort, vi körde bil ner till Essen i Tyskland och hämtade honom. Det kändes som en evighet att köra de 90 milen ner dit men det var ändå en trevlig road-trip och roligt hade vi, Tobbe och jag.
Vi satt hela hemresan och försökte komma på namn till honom, man tycker det borde gå på 90 mils resa..men icke. Vi kallade honom Liten under tiden, just för att han var liten och något var vi ju tvugna att säga.. När vi kom hem ägnade vi veckor åt att fundera och fundera på namn..och under tiden hette han Liten. Till slut slutade vi fundera och sa officiellt att han heter Liten!

Liten är påhittigare än Musimon, och smidigare, han tar sig lätt upp i soffor och vidare i fönster... Älskar att gräva, på och i allt.

Såhär otuktad såg han ut när vi fick hem honom (och nej han har inte bitit Tobbe i fingret, Tobbe högg sig i fingret med yxan):



Som ni ser på första bilden så är han sötare nu och när vintern kommer så kommer han bli riktigt fluffig!

Det här är Musimon



Han är pastell till färgen och tomtetecknad. Tomte innbeär att han har vita tassar och vit haklapp. Musimon har även en blaze som inte syns så väl längre, men han har några vita fläckar på huvudet. Bilden är tagen i vintras, just nu har han sommarskrud och ni kommer märka att han ser helt annorlunda ut.

Musimon är som illrar är mest, fast lite lugnare. Han var en änglavalp, bet oss aldrig och hittade inte på SÅ mycket hyss. Hans favoritsysselsättning var då att ligga i knäet och gosa.
Sen kom brunsten och hormonerna blev nog lite för mycket för honom så han började bita oss, vilket vi åthjälpte med att ta bort hans manlighet- kulorna.

Två dagar efter midsommar 2007 skiljdes han från sin familj i Helsingborg för att flytta till oss. Bättre uppfödare kan man knappt önska sig, det märktes verkligen att de älskade sina illrar och gjorde allt för att de skulle ha det bra.

Trots att jag är illerägare så har jag fördommar mot andra illerägare, jag tror det är omöjligt att bo jättefint om man har iller, men de bevisade mig fel. När vi klev in i deras hus för första gången för att hälsa på Musimon som liten parvelvalp (då hette han Timon) så trodde vi nästan att vi hade kommit fel. Det syntes inte att de hade iller. Ett superfint hus och lådorna hade de gömt så man såg dem inte förrän man letade.

Musimons mamma heter Zina och han har tre syskon som heter (iallafall i stamtavlan) Simba, Nala och Zira.
Det var ett svårt val mellan Simba och Musimon, men nog förstår ni väl att den här lille parveln hoppade rakt in i våra hjärtan och valde att stanna där (bäbisbilder, Musimon i min sambos famn):





Nu är han världens gosigaste iller och lekfull som få. Han poppar massor (ja en iller låter pop-pop-pop när de leker).
Han hittar fortfarande inte på SÅ mycket hyss för han är lite klumpig och tar sig inte så lätt upp på ställen där han inte bör vara, Bra!

Ja här ska ni få en liten inblick i hur det är att ha en iller och hur mycket de förändrar ditt liv!
Skriver bara det så länge så kommer det en presentation av mina "Devils in disguise" imorgon.